Här och nu

På ett rasslande tåg genom Sverige drömmer jag mig bort till Skåne för några veckor sedan.

Foto: Joakim Skierus

Det är workshop i yogarave. Vi börjar med fokuserade övningar två och två som bygger på kontakt och aktiv vila. Jag har en annan kropp precis intill, en närhet och värme som gör att jag bara känner tid-för-mig-själv. När vi sedan släpps fria i rummet låter jag mig blundande känna in golvet mot kroppen. Jag rullar igenom ryggraden, vrider, böjer, sträcker. Hittar. Längtar.

När musiken övergår i stamp och gruppen börjar röra på sig ger jag efter för allt. Jag går all-in och fläker ut mig på golvet. Varje ledigt utrymme blir mitt och jag håller mig till de ytor som för andra verkar bortglömda; golvet, vrårna, väggarna.
Mitt golv. Min vikt. Min kropp.

Efter ett år utan dansen finns den fortfarande lika självklar inom mig.
Gruppen omkring mig studsar, dansar och ler. Golvet är mitt. Här och nu. De andra får fara så mycket de vill. Jag tänker göra min grej.