söndag 28 december 2014

Att förstå konst


Jag hade ett samtal häromdagen med en artistkollega som föredrar den kommersiella konsten och underhållningen framför den mer moderna, svårtolkade och "fina" konsten. Något som jag kan uppleva är tabu inom scenvärlden; att gilla när det är stort, ytligt och flådigt.
Foto: Jacob Allestad
Den moderna konsten, eller kanske snarare kulturelitskonsten, uppfattas ofta som ”svår” i den bemärkelsen att publiken inte uppenbart förstår dess syfte och budskap. Det finns en risk att publiken känner sig dumma då de inte begriper. Många låtsas förstå, andra läser in vad de känner att de vill eller behöver se.
När det handlar om rörelsekonst så som dans, performance, cirkus mm så känner jag själv att det kan vara skönt att inte förstå alla gånger. Eller snarare att jag fokuserar på hyllningen till kroppen. Då jag ser en dansföreställning upplever jag ofta fascination, humor, förundran, lycka, avund, förvirring och inspiration. Om där funnits ett budskap jag missat är det i så fall inget jag saknar.

Handlar det om betraktarens syfte med konsten eller konstnärens?
Skiljer det sig mellan olika konstformer?

Går jag däremot på teater vill jag kunna följa med i en röd tråd. Det behöver inte vara en historia, men ett sammanhang.
Det kan till viss del handla om att jag är mindre van vid teater och att den genom sin tillgång till språk anses vara bättre lämpad för direkt kommunikation med sin publik.
När jag vrider på det här inser jag att det handlar om träning och en vana att se konst. Vi behöver träna oss i att uppfatta och tolka konst om vi ska kunna begripa den. Självklart.
Sen är det ju så att begriplighet inte automatisk medför gillande.
DET är ändå något som helt och hållet är upp till oss själva.

söndag 7 december 2014

100% av idag


Foto: Joakim Skierus
Saprema of Sweden
Dagsform är något jag kan ha svårt att acceptera.
Har jag orkat eller klarat något en dag ska det fungera även idag.
Går jag in i en studio och tänker att jag ska ”ta det lugnt idag” så vet jag att det oftast inte blir så. Bör jag ta det lugnt av någon anledning är det säkrast att hålla sig borta helt.
Men faktum är att det är så otroligt viktigt att kunna ge allt. Och därmed inse att allt är olika från dag till dag.
Under min utbildning på Gotlands dansutbildning lärde jag mig att alltid ge 100% av idag. Att det kunde innebära full energi och pepp under 8 timmars intensiv träning med långa repetitioner och korta raster. Medan 100% somliga dagar handlade om att ta sig till studion överhuvud taget eller att stå vid stången och göra långsamma tenduer.


100% av idag innebar att påbörja arbetet med en ny akt. En koreografi att bearbeta och utveckla för att behålla i några år framöver.
Att arbeta med ett konstnärligt projekt som ska bli nån form av beständigt kommer bli en ny form av resa för mig. Ett projekt jag ser väldigt mycket fram emot.
Än så länge är det trevande tester och improvisation som gäller.
Work in progress, first edition.